tisdag, april 24

De nominerade är...

Idag på morgonen avslöjades vilka 12 titlar som är nominerade till Årets bok 2018. Jag har fått den stora äran att även i år vara ambassadör för priset. Här pratar jag om vilka de nominerade böckerna är och vad jag tycker om listan. Under våren och sommaren kommer ni kunna följa mig när jag läser mig igenom de nominerade böckerna. Ni kan läsa mer om de nominerade, hur röstningen går till och mycket annat på åretsbok.se.


Vad tycker ni om de 12 nominerade böckerna? Är ni nöjda med vilka böcker det är som gör upp om titeln Årets bok eller saknar ni någon titel?

fredag, april 6

Vilka nomineras till Årets bok 2018?


Nu är det bara några veckor kvar tills vi får veta vilka 12 (?) böcker som nomineras till Årets bok 2018. Den 24 april avslöjar Bonniers Bokklubbar som står bakom priset vilka böcker vi, svenska folket, sen kan rösta på fram till mitten på augusti. Jag har likt förra året gett mig på att gissa vilka böcker jag tror kommer vara med bland de nominerade.

Har ni någon gissning på böcker ni tror kommer vara med bland de nominerade?

tisdag, april 3

Hjärtats osynliga raseri


Inför min intervju med John Boyne läste jag hans senaste bok Hjärtats osynliga raseri. Jag har nu spelat in en video där jag recenserar boken. 

måndag, april 2

Mitt samtal med John Boyne

För ovanlighetens skull denna vårvinter sken solen ute och i ett vackert representationsrum på förlaget Wahlström & Widstrand träffade jag författaren John Boyne. Han är just nu aktuell med sin nya bok Hjärtats osynliga raseri. Jag hade förmånen att få läsa den innan den kom ut och hade på så sätt förberett mig för att intervjua ännu en världskänd författare. Det var en riktigt trevlig pratstund och jag lyckades prata brittisk engelska vilket inte hör till vanligheten, till min brittisktalande fars förtret.

Innan jag gör den här typen av intervjuer brukar jag inte titta på andra intervjuer med författaren som behandlar den aktuella boken för det gör att min nyfikenhet försvinner och jag får prestationsångest i mitt försök att komma på originella frågor som inte ställts förut. Därför har jag tagit för vana att inleda intervjuerna med en standardfråga och den är: Vad inspirerade dig att skriva den här boken?

­– Jag började skriva på boken 18 månader innan Irland röstade igenom lagen om samkönade äktenskap år 2015. Hade valresultatet blivit ett annat, det blev ett ja i omröstningen, hade också boken varit tvungen att få en annan vändning, berättar John. Detta är hans andra bok som utspelar sig på Irland där han också är uppväxt och bor, den första heter A History of Loneliness. Jag frågar varför han inte har skrivit böcker som utspelar sig där tidigare och han svarade då att han helt enkelt inte har haft en historia värd att berätta.

Den här boken handlar om Cyrils uppväxt som homosexuell på Irland med start 1945 när han föds och fram till 2015 när han är i några år över 60 . John Boyne berättar att han ville skriva en bok som fokuserade på Irlands historia när det gäller hur det har varit att leva som homosexuell person där. Irland har en historia av en kontrollerande och konservativ katolsk kyrka som styrt landet med järnhand. Detta är inget som gjort det enkelt att leva som öppet homosexuell vilket vi blir varse i boken. Vi får träffa Cyril med nedslag var sjunde år vilket John berättar gjorde det enkelt att hoppa fram i historien och lämnar åt läsaren att fylla i på egen hand vad som händer honom däremellan.

Även om det är ovanligt för John Boyne att skriva om böcker som utspelar sig på hans älskade Irland så är det inte ovanligt att han skriver historiska romaner. Jag frågade honom hur det kommer sig att han så gärna skriver historiska böcker.
– Historien kan säga oss väldigt mycket om vår nutid och saker som händer nu. Det tycker jag är intressant, säger John.

Min följdfråga blev då om det krävdes mycket efterforskningar innan han skrev den här boken och han svarar då att det inte krävde lika mycket som inför många av hans andra böcker som har utspelat sig under andra världskriget. Det som krävde att han inför den här boken gjorde mycket research kring var 70- och 80-talet och om Aidsepidemins utbrott och förlopp under den tiden. Vi pratar om detta att många böcker som handlar om homosexuella män ofta behandlar just Aidsepidemin alternativt det flärdfulla discolivet. Han ville genom att följa Cyril från innan han föds tills det att han är i pensionsåldern visa på hur mycket som har hänt gällande samhällets syn på homosexualitet på Irland.
­– På relativt kort tid har mycket ändrats kring hur homosexuella behandlas och vi får inte glömma hur det på några generationer har kommit att se helt annorlunda ut för en man att leva som öppet homosexuell säger John.

Jag läste boken samtidigt som jag låg däckad i influensan och trots att det är en historia med mycket smärta, sorg och motgångar är det även en väldigt rolig bok. Flera gånger fick jag lägga den ifrån mig när jag fått en hostattack på grund av allt skrattande. John berättar att det var viktigt för honom att balansera upp allt det sorgliga, annars hade det blivit outhärdligt att läsa vidare anser han. En annan aspekt som jag var tvungen att fråga John om är det faktum att Cyrils adoptivföräldrar är enligt min mening så elaka mot honom. John skrattar och säger att jo de är rätt självupptagna och han tyckte det var hemskt skoj att skriva fram dem. Vi enas efter en het diskussion om deras självupptagenhet och emotionella avstånd från Cyril var nödvändigt eller inte om att trots dessa känslomässigt avståndstagande föräldrar så lyckas huvudpersonen ändå bygga upp en empatisk sida på egen hand och en mentalitet där hans motgångar i livet sällan får honom på fall.

Intervjun avslutas med att jag undrar hur boken har mottagits i Irland och om det är lika konservativt som det beskrivs i boken. John säger att boken har mottagits väldigt väl och att den inte är lika kontroversiell som den förra boken A Historiy of Loneliness som handlade om präster som förgrep sig på barn byggt på verkliga händelser. Jag frågar om den här boken fyller ett litterärt tomrum i ett katolskt land som Irland genom att beskriva en homosexuell mans liv och uppväxt. John säger något förläget att det kan inte han svara på och att det har gått för kort tid sen den gavs ut för att kunna säga något om vad den kan komma att spela för roll. Han är bara glad att han fick möjlighet att skriva en bok om livet för minoriteter i Irland och visa på utvecklingen från den homofobiska inställning som fanns förr. Vi enas om att barnbarn till Cyril inte kommer att behöva genomleva samma hat och hot som han och hans kamrater fick och att det är tröstande att det på bara några generationer har skett en sådan progressiv förändring i människors acceptans av homosexuella.

Våra tekoppar är urdruckna, det har gått nästan en timme och stackars John ska ladda om för nästa intervju då de sker på löpande band denna dag i mitten av mars. Efter hans presstopp i Stockholm skulle han åka till Littfest i Umeå och vi skrattar båda över det faktum att det kommer bli en kall vistelse.

Tack så mycket Wahlström & Widstrand för möjligheten att intervjua John Boyne. Jag kan verkligen rekommendera hans nya bok Hjärtats osynliga raseri. Imorgon kommer en recension av boken.

tisdag, mars 27

ALMA-priset 2018 tilldelas

Bilden har jag lånat från alma.se Fotograf: Marty Umans
Vi har just fått reda på att ALMA-priset i år går till den amerikanska författaren Jacqueline Woodson och jag är hur glad och nöjd som helst över detta. Så här lyder juryns motivering:
”Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp.”
Hon har skrivit ett trettiotal böcker, oftast för lite äldre ungdomar. Just nu är hon läsambassadör i USA och är en stark förespråkare för ungas läsning. Jag läser hennes senaste bok Another Brooklyn just nu och det ska blir underbart att dyka ner djupare i hennes författarskap under våren. Ännu finns ingen av hennes böcker på svenska men förhoppningsvis blir det ändring på detta snarast.

Prisutdelningen äger rum den 28 maj i Konserthuset i Stockholm och jag hoppas att hon kommer hit då för att ta emot priset samt att jag får möjlighet att lyssna på henne när hon pratar om sina böcker.

onsdag, februari 28

Låt oss prata om det här med författarsamtal

Jag går på ett gäng författarsamtal varje säsong. Det vore roligt att höra vad er syn på författarsamtal är. Brukar ni gå och lyssna på författarsamtal? Dessutom tipsar jag om tre böcker vars författare jag ska lyssna på i vår och några poddar med författarsamtal som jag gillar.

tisdag, februari 6

Vad blev läst januari 2018?


Januari var för min del helt fantastisk läsmånad för min del. I klippet pratar jag om vilka böcker jag läste och vad jag tyckte om dem. 

Vilken bok var din favorit av det du läste i januari?

tisdag, januari 30

Vårens böcker 2018

I skrivande stund har ett tunt snötäcke lagt sig över Stockholm men inne är det vår för bredvid mig står en vas med tulpaner och jag ska nu fokusera på vårens bokutgivning. De första titlarna från vårens lista har nu börjat komma från tryckerierna och upp på hyllorna i bokhandeln. Vid första genomgången av Svensk Bokhandels katalog med vårens böcker tyckte jag att det var få titlar jag var sugen på i vår. Vad skönt tänkte jag sen då hinner jag läsa klart det jag har kvar från höstens utgivning. Men så läste jag katalogen igen, fick tips lite här och där i digitala kanaler och så växte listan till över 40 titlar. Här kommer så de böcker som jag ser fram emot att läsa i vår, utan inbördes ordning eller utefter utgivningsdatum.
Norstedts
Hos Norstedts följer Agnes Lidbeck upp sin debut Finna sig med nya boken Förlåten. Augustprisvinnaren Johannes Anyuru kommer med en essäsamling som heter Strömavbrottets barn. Bloggaren Clara Lidström har tillsammans med Erica Dahlgren skrivit boken Hjälp jag är utmattad. Den Israeliska författaren Dorit Rabinyans bok Alla floder flyter mot havet kommer nu på svenska och författaren själv kommer på Sverigebesök.

Polaris och Forum bokförlag
Problematiska familjerelationer är något jag ofta dras till och Helga Flatlands bok En modern familj känns som en bok helt i min smak. Den bok jag ser allra mest fram emot i vår är De dödas sång av Jesmyn Ward. Boken vann ett av de finaste litteraturpriserna i USA förra året och det gjorde att jag hörde och såg boken överallt bland de amerikanska konton jag följer i sociala medier. Sen vill vi såklart läsa en bok som kräver näsdukar nära till hands då tårarna lär rinna och vad jag förstår är Himlen tillhör oss av Luke Allnutt en sådan bok.

Etta förlag och Natur & Kultur
Ung kvinna reser ensam, blir bestulen på allt nästan omedelbart och antar sen en ny identitet. Tänker att Där dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida blir en perfekt bok att krypa upp i soffan med när vintern övergår i vår. Det är alltid roligt att upptäcka nya författarskap och debutanten Elin Willows är en sådan upptäckt. Hennes debutroman Inlandet har jag redan hunnit läsa och den är helt fantastisk. Favoritförfattaren Katarina von Bredow är tillbaka med en ny trilogi för mellanåldern, numera har hon bytt förlag, och hennes böcker vill jag aldrig missa. Den första boken heter Ellinor.

Albert Bonniers förlag
Hos AB är det de översatta böckerna som väckt störst läslust hos mig i vår. De har en fin lista i vår och bland de översatta titlarna finns en hel drös med prisbelönta böcker. De fyra böcker som jag är mest sugen på att läsa är Ormen i Essex av Sarah Perry (hon kommer till Sverige senare i vår), tegelstenen 4321 av Paul Auster (tänkte ta och läsa min första bok av honom nu i vår), Kvinnan i fönstret av A.J Finn (lyckades förläggaren Helena sälja in till mig helt briljant) och så Hunger av Roxane Gay (denna har jag redan läst genom att lyssna på ljudboken som hon läser in själv).

Rabén & Sjögren
Ellen Ekman (illustrationer) och Elin Johansson (text) är tillbaka med en ny bok tillsammans den heter Hemma hela sommaren. Sofia Nordins nya bok är inte en dystopi utan en samtidsroman om vänskap och sorg och den heter Allt ska brinna.

 
Lavender Lit och Vox by Opal
Jenny Han ges åter ut på svenska och den här gången har Lavender Lit tagit över stafettpinnen. Trilogin som börjar med Till alla killar jag har gillat riktar sig till lite yngre tonåringar än den förra serien men det tror jag inte hindrar YAälskare att läsa den. Senare i vår kommer boken med snyggaste omslaget i vår, Kärlek, hat och andra filter av Samira Ahmed. Vox fick en bra start med två debutanter som mottogs med fin kritik. I vår följer de upp detta med en ny debutant, Linnea Dahlgren som skrivit Dagen du förstörde allt. Norska författaren Liv Marit Weberg har skrivit Livet i en skokartong och även den står på min att läsa-lista i vår.
Lovereads
För alla som älskar romance kommer äntligen nystartade imprintet Lovereads första titlar. I vår får vi fyra böcker: Förbannade kärlek av Colleen Hoover, Grejen med kärlek av Julie James, Chefen av Vi Keeland och 30 dejter på 30 dagar av Sarah Title. Jag är sugen på att läsa alla fyra titlar och kommer kunna läsa en romancebok i månaden i vår.
Gilla böcker och Bonnier Carlsen
Karl Modig ger ut sin andra roman och det brukar vara ångestfyllt att följa upp sin debut. Han har lyckats skriva en suverän bok som jag redan har hunnit läsa och den heter Döden är inget skämt. En annan ungdomsbok från Gilla i vår är Hatar alla utom dig av Allison Raskin och Gaby Dunn. Författaren till Tusen gånger starkare Christina Herrström är ärnligen tillbaka med en ny roman. Den heter Tionden våningen och jag längtar så tills jag får läsa den.
Brombergs och HarperCollinsNordic
Begreppet influencer är relativt nytt men fenomenet har funnits länge, det innebär inflytelserika personer. Men numera är det vanligt att företag använder sig av inflyteslerika personer inom olika sektorer som ett led att marknadsföra sina produkter/tjänster i ett annat format än genom en klassisk annons. Nu kommer boken Yrke: influencer av Linda Hörnfeldt. Maria Maunnsbach debuterar med boken Bara ha roligt som är en relationsroman. En av de yngsta författarna att debutera måste vara Ebba Hyltmark som fortfarande går på gymnasiet. Hon debuterar med boken Alla suger och det är ingens fel. Den sista boken i detta långa inlägg är ännu en romancebok och det är Vi hade ju bara en paus av Lindsey Kelk.

söndag, januari 28

Jag lanserar mitt kulturella nyhetsbrev

Från och med januari i år och en gång i månaden kommer jag att skicka ut ett nyhetsbrev med mina bästa kulturtips. Det kommer innehålla teater, musik, serier/film, utställningar och boktips med mera. Första nyhetsbrevet kommer nästa vecka och om du är sugen på att prenumerera kan du skriva upp dig här. LÄNK

Nyhetsbrevet kommer innehålla en del tips på evenemang i Stockholm men huvudfokus är kulturtips som du kan ta del av oavsett var du bor. Jag är mycket peppad på detta och ser fram emot att köra igång. Idag är det svårt att nå ut i allt brus, algoritmer gör att våra flöden ser så olika ut och dessutom uppdateras flödena snabbare än vi mäktar med att ha koll på. Många uppdateringar i sociala kanaler når aldrig sina följare. Därför ville jag satsa på en kanal som garanterar att mina kulturtips når mina följare och dessutom kommer i komprimerad form. Ni som har följt bloggen ett tag kommer känna igen formen då det i mångt och mycket liknar mina listor som jag hade på söndagar med Johannas topp 5.

söndag, januari 14

Min enda läsutmaning i år



I år kommer jag bara att ha en läsutmaning och den går perfekt i min önskan att läsa mer av de böcker som redan står i bokhyllorna men aldrig blir lästa. I det här klippet pratar jag om utmaningen. Kommer ni att ha någon utmaning gällande läsandet i år?

torsdag, januari 11

Vilka böcker var bäst 2017?


Jag summerar bokåret 2017 och pratar om mina favoriter från förra året. Vilka böcker tyckte ni bäst om?

onsdag, januari 10

Nytt år och nya tag

God fortsättning till er kära läsare. December var en kämpig månad för mig och det var egentligen dumt att dra igång en julkalender, jag lyckades inte slutföra den och det resulterade i dåligt samvete under större delen av min julledighet. Nu har jag bestämt mig för att sluta ha dåligt samvete och ta nya tag. Jag börjar med en summering av 2017 och sen berättar jag om planerna för 2018.

Under förra året fick jag vara med om massor med roliga saker inom det kulturella. Jag fick vara bloggambassadör för Årets bok och Augustpriset, var med i TV, podd, tidning och stå på scen i direktsändning. Jag hade möjlighet att intervjua världskända författare. Det har varit galor, fester, bokreleaser, en mängd pressevent och författarsamtal. Jag blev jurymedlem för ett litteraturpris och startade en YouTube-kanal.

I år behöver jag få en bättre balans mellan mitt vanliga arbete och alla kulturella evenemang och uppdrag för att inte bränna ut mig igen. Jag hoppas få mer tid till läsningen och känna mindre press på att hålla igång alla mina kanaler (blogg, Twitter, Instagram och YouTube). Jag gillar att nå ut med kulturtips till människor och det är det som driver mig att ha alla dessa kanaler och jobba på den plattform som jag har.  Ett sätt att uppnå det är att starta ett nyhetsbrev och där samla mina kulturtips (på så sätt minska antalet uppdateringar i de olika kanalerna). Det är svårt att nå ut idag med alla algoritmer och överfulla flöden där uppdateringar inte alltid når ens följare och det gör att jag känner mig nödgad att lägga upp ofta för att nå fram. Mer information om nyhetsbrevet kommer nästa vecka.

Det vore hemskt skoj att få fler uppdrag inom kultursektorn, som att moderera och leda (författar)samtal, kanske till och med en podcast eller liknande. Vid uppdragsförfrågningar går det bra att mejla mig.

Jag hoppas att ni alla får ett bra 2018!

fredag, december 22

Lucka 21: Stanna hos mig

Det är något visst med dessa debutanter som är i ungefär i samma ålder som mig och som har skrivit briljanta debutböcker som sålts och hyllats världen över. Jag tänker främst på Yaa Gyasi och Ayòbámi Adébáyò. Den senare har skrivit Stanna hos mig och nu i höstas kom den på svenska. Vi får följa med in i de djupaste och mörkaste vrårna i ett äktenskap. Yejide och Akin är kära och lever ett gott medelklassliv i Nigeria. Året är 1988 när vi kommer in i historien och sedan fortsätter det därifrån. De har levt lyckliga i fyra år när släktens påtryckningar om att de borde skaffa barn tar sin början. Det hela visar sig vara svårare än de trott och det kommer inga barn. Det hela går så långt att de tvingas ta in en andra fru i äktenskapet för att säkra släktens fortlevnad. Detta kanske kan tyckas märkligt då båda makarna kommer från stora polygamiska familjer där det finns gott om syskon och syskonbarn så släkten kommer med säkerhet att fortleva. När detta sker tar allt en annan vändning och så fortsätter det sen. Adébáyò har skrivit en bok med många vändningar, oväntade skeenden och förklaringar till makarnas handlande.

Invävt i berättelsen får vi även möta makarna i en nutid i några kapitel då de pratar till varandra om vad som skett. Vi förstår att det är en skakig väg som de befunnit sig på. När du tror dig veta hur Akin är, eller hur Yejide är så händer något nytt och dina föreställningar ställs på ända. Kärleken är en stark drivkraft och rot till irrationella handlingar. Jag förundras över hur skickligt Adébáyò berättar denna historia, hur komplexa karaktärer hon skrivit fram. Till en början var jag frustrerad då jag inte riktigt fick grepp om historien, skickade otaliga sms till en kompis som läst boken innan mig och frågade om än det ena än det andra. Men så lossnade det och ju närmare slutet jag kom desto mer förvirrad var jag över hur jag skulle känna inför dessa två karaktärer. De var omöjliga att älska och svåra att hata på en och samma gång. Förvisso är äktenskapet av ett idag mer historiskt slag, då månggifte hör till ovanligheterna i Nigeria, men samtidigt finns det många nutida frågeställningar där invävt. Vad förväntas av dig? Hur ser en familj ut? Vad ska du som kvinna kontra man leva upp till? Vad är du beredd att offra för kärleken? Och är ett barn lösningen på allt? Jag är så glad att jag har hittat till flera författare med afrikanska rötter i år och att de har skrivit berättelser som både är universella och samtidigt sticker hål på hur en "afrikansk författare" ska skriva. I många avseenden kan detta vara en roman som utspelar sig var som helst och jag är glad att de centrala teman som finns i den hamnat i fokus snarare än en diskussion om "Afrika".

Vill du läsa en bok som väcker fler frågor än den ger svar? Vill du läsa en bok som inte lämnar dig någon ro fören den är utläst? Vill du läsa en bok som kommer beröra dig på djupet? Vill du läsa en strålande debutbok? Då ska du läsa Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò. Läs den mer än gärna i din bokcirkel för det finns massor att diskutera när du läst klart. Jag hade den stora ynnesten att få ställa de frågor jag fick av läsningen till författaren själv när hon var i Sverige på besök. Du kan läsa den intervjun här, länk. Nu återstår bara att vänta på hennes nästa bok och hålla tummarna att hon håller samma klass som på debuten.

Lucka 20: Om att vara för dum för att förstå skönlitterära böcker för vuxna

Jag har sedan ett flertal år tillbaka varit nästintill livrädd för att läsa skönlitterära böcker för vuxna. Tanken på att jag skulle vara för dum för att förstå dem har kraftigt bitit sig fast. Som ungdom läste jag fort upp det utbud som fanns för ungdomar då och gick över till skönlitteratur för vuxna. Sen började jag på universitet och läste så mycket kurslitteratur att jag blev trött på ord. Inför ett lov tror jag att det var så besökte jag mitt lokala bibliotek och där träffade jag på Malin. Hon var ungdomsbibliotekarie och bemannade disken just den dagen. Jag beskrev för henne att jag var texttrött men ändå ville ha något att läsa. Hon tog med mig till ungdomsavdelningen och gav mig en hög med boktips. Böckerna minns jag inte vilka de var men jag minns att jag slukade dem. Medan andra kursare läste deckare när de ville fly undan världen en stund läste jag ungdomsböcker. Snabbt upptäckte jag hur bra de var och att läsa ungdomsböcker inte var något jag gjorde för att de va lättare utan för att de gick snabbt att komma in i och snabbt kom till kärnan i berättelsen. Det högtravande och litterära som jag upplevde att skönlitterära böcker för vuxna var fulla av saknades i ungdomsböckerna.

Utmed vägen blev det så att jag nästan uteslutande läste ungdomsböcker och med ett brinnande engagemang pratade mycket och gärna om ungdomsböckernas förträfflighet i parti och minut. Ungdomsböcker är inte sämre eller lättare böcker att skriva. Det är en hög kvalitet på innehåll, språk och form även där och de som säger annat är ofta väldigt dåligt inlästa. Under den här tiden köpte jag på mig mycket skönlitterärt för vuxna för att jag hörde talas om dem och blev sugen på dem. Men många av dessa stod olästa i hyllorna och jag blev mer och mer rädd för dem. Tänk om det var så att jag blivit för dum för att läsa dem? Tänk om jag endast kan sätta mig in i och ta del av berättelser om ungdomar nu när det är det jag läst mest av. Förutom ungdomsböckerna blev det mest romance och sakprosa som jag läste.

Jag läser fortfarande mycket ungdomsböcker men i år har det blivit ett skifte. Jag lockas mer och mer av att läsa skönlitterärt för vuxna och har när jag ser tillbaka på detta läsår insett att om jag förra året läste 1-2 skönlitterära böcker för vuxna på 5 så är det tvärtom i år. Den där tanken om att jag är för dum för att förstå har så smått börjat lägga sig. Kanske är det så att jag inte uppskattar de höglitterära böckerna (är fortfarande livrädd för klassiker av alla dess slag) och mer är fokuserad på handlingen än språket i en bok. Må så vara men det gör mig inte till en dummare läsare har jag insett nu. Så jag ser fram emot 2018 och de böcker jag ska läsa då. Det känns skönt att mina mentala bojor låsts upp och jag längtar efter de läsupplevelser som komma skall. Tänk vad synd det är att mentala låsningar kan ställa till det så.

Lucka 19: Exit väst

Nuförtiden följer jag ett gäng brittiska och amerikanska booktubers (folk som pratar om böcker på YouTube). Det gör att jag ofta blir sugen på att läsa massor av anglosaxisk litteratur en bra stund innan de kommer i svensk översättning. Så var det för mig med Mohsin Hamids nya bok Exit Väst, som tur var behövde jag inte vänta allt för länge.

Det är en bok som handlar om kärlek och om migration. Vi får följa det unga paret Naida och Saeed. De träffas på en kvällskurs och tycke uppstår. Ungefär samtidigt som deras kärlek börjar spira så bryter ett inbördeskrig ut (vi vet inte vilket land de befinner sig i mer än att det är ett muslimskt land). De bestämmer sig för att fly tillsammans och genom en av alla dessa hemliga dörrar som finns. Genom att betala för dig kan du köpa dig en flyktväg genom en dörr som leder dig till en annan plats i världen, vilken vet du inte på förhand. Borta är gummibåtar på farliga hav och istället gestaltas flykten genom en typ av magisk realism. Hamid har delvis gjort detta för att fokusera mer på vad migrationen gör med människor än själva flyktvägen.

Vi får följa de unga tu först i London (även här en annan typ av London än den vi känner idag) och sedan kommer de till USA. Det jag gillar med boken är dess sparsmakade form. Det går fort att läsa men det är inte en tunn berättelse även om boken inte är särskilt tjock. Vi får känslor, tankar och upplevelser av hur det är att lämna ditt hem bakom dig med allt vad det innebär, hur det är att vara migrant och om att önska sig ett annat liv. Idag är det så vanligt att rapporteringen kring migrationen fastnar i hur människor flyr, de blir siffror och statistik. I den här boken får vi människor av kött och blod och en betydligt bättre insikt i hur det är att lämna och att rota sig i något nytt. Vi får också lära oss vad det kan göra med relationer när du tvingas fly. Nadia och Saeed har det inte lätt och deras kärlekshistoria är intressant att följa. För egentligen handlar boken mer om dem och deras relation än om flykt.

Jag var först skeptisk när jag hörde att boken innehöll magisk realism för det är verkligen inte min grej. Men så här i efterhand kan jag verkligen uppskatta det då historien fick ett annat fokus av dessa dörrar. De gav mig en bättre förståelse för hur det är att vara migrant och att det handlar om så mycket mer än hur du gör för att ta dig från kriget och vad det gör med dig. Min förhoppning är att boken hittar till många läsare i dessa tider när migrationen är högt upp på den politiska agendan och den används av vissa krafter för att splittra oss. Genom att läsa den här boken ges det perspektiv och en förståelse för personerna som dessvärre avhumaniseras i rapporteringen.

När Mohsin Hamid var på Sverigebesök hade jag turen att få intervjua honom. Här kan du läsa min intervju.

torsdag, december 21

Lucka 18: Att vara bloggambassadör

I år har jag haft den stora förmånen att vara bloggambassadör för både Årets bok och Augustpriset. Från april till september läste jag nominerade böcker till Årets bok. Dessutom fick jag vara med i TV och prata om de nominerade böckerna. Jag gjorde min TV-debut i Nyhetsmorgon i TV4 tillsammans med jurymedlemmen Helena. Det var oerhört nervöst innan men jag överlevde. Förutom att vara med i TV så fick jag alla de 12 nominerade böckerna (hann dessvärre inte läsa alla), skrev blogginlägg och spelade in videos om både vilka böcker jag trodde skulle nomineras och en genomgång av de som faktiskt nominerades. Det var första gången Årets bok hade ambassadörer och vi var ett gäng bloggare/poddare/Instagrammare. Jag hade oerhört skoj och skulle verkligen kunna tänka mig att vara det igen. För Årets bok är tillbaka nästa år och i vanlig ordning får vi veta i april vilka som nominerats och sen till Bokmässan vilken bok som vann.


Så i höstas valdes jag ut till att vara en av bloggambassadörerna för Augustpriset. Jag skulle bevaka barn- och ungdomskategorin tillsammans med tre andra. Innan uppdraget drog igång bjöds jag in till förhandstippande avsnittet av Augustpodden, där jag tillsammans med Emma Frans, Jens Liljestrand och Daniel Sjölin tippade vilka böcker vi trodde skulle nomineras. För andra året i rad hölls ett publikt evenemang vid tillkännagivandet av de nominerade. Då var jag "folkets röst" och fick komma upp på scen och prata med Daniel Sjölin om hur snacket gick i sociala medier kring de nominerade (jag kom upp på scen ungefär en timme efter att titlarna avslöjats). Jag var så nervös innan jag skulle upp på scen att jag nästintill slängde mig på Johannes Anyuru backstage då jag skulle gratulera honom till nomineringen. Inte en av mina bästa stunder men å andra sidan jag har fått krama om Johannes Anyuru (varsågoda bli avundsjuka!). Efter det eventet återstod att läsa de nominerade böckerna, tippa en vinnare och så till sist att gå på Augustgalan. Jag skrev även här blogginlägg och spelade in videos om vilka jag trodde skulle nomineras och vilka som sen gjorde det. En av de roligaste sakerna med att vara ambassadör för Augustpriset är att få möjlighet att träffa de andra ambassadörerna och vi sågs både på nomineringseventet och galan och det var ett så härligt gäng som jag följt men inte haft möjlighet att träffa alla live innan.



Båda dessa priser har vad jag förstår ambassadörer med olika sociala medier-kanaler/poddar och ambitionen är att vi ska sprida informationen om priserna i våra kanaler och på så sätt öka kännedomen om priserna genom att bland annat prata om de nominerade titlarna och vara med och tippa vinnare. Det var en stor ära för mig att få vara ambassadör för båda dessa priser och alla roliga saker som de medförde att jag fick vara med om utöver möjligheten att få läsa massor med bra böcker. Tack snälla Bonniers Bokklubbar och Förläggarföreningen för förtroendet!

söndag, december 17

Lucka 17: Open Art i Örebro

Under min semester i somras åkte jag på en dagsutflykt till Örebro för att se deras stadsutställning Open Art. Runt om i staden fanns det konst att titta på helt gratis. När jag satt på tåget på väg dit laddade jag ner deras app som innehöll en karta med alla konstverk markerade med små boxar som du kunde kryssa i när du sett konstverket. Det var helt perfekt sätt att hålla koll på vad du sett och inte. Jag hade en helt fantastisk dag med strosande runt i en ny stad helt på egen hand tittandes på slottet och intressant modern konst. Konsten fanns både inomhus och utomhus, inne i tillfälliga lokaler likväl som det permanenta konstmuseet. Vissa konstverk var mer interaktiva än andra och det fungerade utmärkt att ta del av dem i ett sällskap med spridda åldrar. Det här konceptet är inte nytt utan en återkommande aktivitet i Örebro sedan 2008 och jag önskar att fler städer anammade samma grej. Det var som sagt ett perfekt sätt att resa till en ny stad och genom konstvandringen även bekanta sig med staden i sig. Jag skulle gärna vilja åka tillbaka till Örebro trots att Open Art är nedplockad för i år. I Stockholm har vi Parkteatern, Kulturfestivalen och Kulturnatten som är gratis kulturevenemang och en form av skatteåterbäring i konstnärlig form. Jag tänkte dela med mig av några av mina favoritkonstverk från Open Art:
Konstnär: Francesco Bracci Foto: Johanna Lundin
 Konstnär: Anna Pettersson Foto: Johanna Lundin     Konstnär: Chiharu Shiota Foto: Johanna Lundin
Konstnär: Greger Ståhlgren Foto: Johanna Lundin
Vet ni om det finns liknande koncept i andra svenska städer? Jag gör gärna den här typen av konstutflykter igen.

Läsmål för 2018?



Jag funderar mycket på hur jag ska göra med läsmål för nästa år. Hur tänker ni och hur tycker ni att jag ska göra?

lördag, december 16

Lucka 16: Jack Garratt

Det sista musiktipset för i år blir Jack Garratt och speciellt hans låt Wheatered. Den har jag lyssnat på galet mycket i år och när jag behöver peppas på väg till jobbet, för att orka ta tag i disken, medan jag lagar mat eller är ute och går så kör jag igång den. Rösten är ljuvlig och musiken går rakt in i hjärtat. Favoritversionen är den här från Mahogany Sessions.

fredag, december 15

Lucka 15: This Is Us

Så här i tider av lite längre ledighet är det många som strecktittar på serier. Jag vill då passa på att tipsa om den bästa serie jag har sett i år, This Is Us. Jag har bloggat om den tidigare och den är värd att lyfta igen. Här har ni komplexa karaktärer, familjehemligheter, kärlek och om att hitta sin egen röst. I januari är den dessutom tillbaka med en andra säsong. Perfekt att nu i juletider titta ikapp missade avsnitt.